oh happy life!!
Ja herregud så oförskämt happy jag är just för tillfället. Med för tillfället menar jag inte just idag eller igår utan typ JÄMT. Kan som inte fatta hur jäkla bra jag har det!! (pessimist som jag i grund och botten är, så måste jag nog säga peppar peppar här och ta i trä) Men äh screw that, idag outar jag; IM ON TOP OF THE WORLD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :) Och det som är så underbart med att känna såhär är att alla "små" bekymmer faktiskt förblir just det, små! Jag glider förbi små mörka moln i 120 kilometer i timmen, ids inte ens stanna upp å börja smågrubbla. Har en känsla att no mather what så löser det sig!
Största enskilda anledningen till denna eufori är min stora kärlek i vått å torrt - Stefan! i snart 7 år har vi varit tillsammans å jag har fortfarande nykär-känslan med pirr i magen :)
Känner mig så sjukt trygg i det vi har och vet att med stefans stöd så klarar jag allt (även arbetslöshet till hösten om det blir så)!!
Inte nog med att jag har världens bästa karl :) så har jag även världens bästa familj! jag anar ju att de flesta människor i världen hävdar att deras är just den bästa, men NEJ i promise jag har den bästa for real!! :) Längtar just nu som en galning till att få komma hem till ljunga å umgås med käraste mamma å Emil (bert räknar jag bort ;) ) var på tooooook för länge sen sist nu. har sån mamma/emil abstinens så det på riktigt värker i kroppen!
Nej nu kanske det får vara nog med allt detta fabulouslife-snack!! kunde som bara inte låta bli att spy lite glädje :)
Andra anledningar till lycka är mina vänner naturligtvis, som t.ex. förgyllde min lördagskväll!! hade såååååååååååååå jääääkla sjukt kul på klassfesten :)
nej nu äre snart vänner på tv!
här är en bild på min lilla älsklings-Emil från i julas!
Största enskilda anledningen till denna eufori är min stora kärlek i vått å torrt - Stefan! i snart 7 år har vi varit tillsammans å jag har fortfarande nykär-känslan med pirr i magen :)
Känner mig så sjukt trygg i det vi har och vet att med stefans stöd så klarar jag allt (även arbetslöshet till hösten om det blir så)!!
Inte nog med att jag har världens bästa karl :) så har jag även världens bästa familj! jag anar ju att de flesta människor i världen hävdar att deras är just den bästa, men NEJ i promise jag har den bästa for real!! :) Längtar just nu som en galning till att få komma hem till ljunga å umgås med käraste mamma å Emil (bert räknar jag bort ;) ) var på tooooook för länge sen sist nu. har sån mamma/emil abstinens så det på riktigt värker i kroppen!
Nej nu kanske det får vara nog med allt detta fabulouslife-snack!! kunde som bara inte låta bli att spy lite glädje :)
Andra anledningar till lycka är mina vänner naturligtvis, som t.ex. förgyllde min lördagskväll!! hade såååååååååååååå jääääkla sjukt kul på klassfesten :)
nej nu äre snart vänner på tv!
här är en bild på min lilla älsklings-Emil från i julas!
barn??
sitter på skolan och väntar på att jag ska ha mitt första föräldramöte. ingen vits att åka hem efter jobbet och sen tebax. DET är en nackdel med att bo så pass långt ifrån arbetsplatsen. men jag är van nu, har blivit några 12-timmars arbetspass, och va fan man är ju inte 100 år gammal så nog orkar man med detta! :)
Sen jag började jobba här, med alla "mina barn" runtomkring mig varje dag, med arbetskamrater som alla har barn, med kompisar och bekanta varav de flesta snart har barn,,,, ja rätt å slätt så är det mycket i mitt liv som kretsar runt barn. detta har de senaste veckorna fått mig att tänka; när vill jag ha barn? för faktum är att NU har jag iaf bestämt mig för att jag vill har barn ....NÅN gång! förut var jag inte ens säker att barn var "nåt för mig". Men man kan nog säga att när lille Emil kom (och var så grymt snäll och fantastisk :) ) så fick jag känslan att jo jag vill nog ha barn... nån gång!
Men NÄR är det "rätt" att skaffa barn? kommer man vakna en dag å känna -NU!!!!?? Har det nån betydelse om man varit tillsammans med någon i ett halvår eller 7 år? ett år eller 4? När "får" man känna att man vill ha barn? När "ska" man känna att man vill? Jag är 26 år snart. finns det ett facit?
Ytterligare en fundering i denna fråga kom när farmor gick bort. Hon såg så otroligt mycket framemot Wilmers dop, men hann inte vara med på det. DÅ kände jag att herregud, jag hade ju velat att hon skulle få vara med och lära känna och få glädje av mina barn!! det var en underlig känsla, men jag vart som rånad på det fina i att få "glädja" min älskade farmor med ett barnbarnsbarn. Skumt att förklara, fattar inte riktigt själv hur jag känner....
Och en annan sak, oxå det en hemsk sak, är om man ens KAN få barn? det är INGET jag tar för givet, som den pesimist jag är. plus att jag tycker det känns som om jättemånga människor får livmodercanser vilket också det sätter ett brutalt stopp för ens planer. En av mina kusiner fick (som tur var) barn tidigt, hon fick livmodercanser när hon var typ 25 år!! och kan nu inte få mer barn.
Vad väntar man på? vad väntar du på? vad väntar jag på? ........NÄR ska man ha barn?
Vaknar man en dag och känner "JA, NU!!" Tja jag vet inte.
Jag är inte superung längre (smärtar att erkänna) men Jag är heller inte lastgammal!!
......shit pomfritt, många funderingar idag.
Nej nu ska jag vila från funderingar ett tag å ladda inför alla päron som snart kommer!
Sen jag började jobba här, med alla "mina barn" runtomkring mig varje dag, med arbetskamrater som alla har barn, med kompisar och bekanta varav de flesta snart har barn,,,, ja rätt å slätt så är det mycket i mitt liv som kretsar runt barn. detta har de senaste veckorna fått mig att tänka; när vill jag ha barn? för faktum är att NU har jag iaf bestämt mig för att jag vill har barn ....NÅN gång! förut var jag inte ens säker att barn var "nåt för mig". Men man kan nog säga att när lille Emil kom (och var så grymt snäll och fantastisk :) ) så fick jag känslan att jo jag vill nog ha barn... nån gång!
Men NÄR är det "rätt" att skaffa barn? kommer man vakna en dag å känna -NU!!!!?? Har det nån betydelse om man varit tillsammans med någon i ett halvår eller 7 år? ett år eller 4? När "får" man känna att man vill ha barn? När "ska" man känna att man vill? Jag är 26 år snart. finns det ett facit?
Ytterligare en fundering i denna fråga kom när farmor gick bort. Hon såg så otroligt mycket framemot Wilmers dop, men hann inte vara med på det. DÅ kände jag att herregud, jag hade ju velat att hon skulle få vara med och lära känna och få glädje av mina barn!! det var en underlig känsla, men jag vart som rånad på det fina i att få "glädja" min älskade farmor med ett barnbarnsbarn. Skumt att förklara, fattar inte riktigt själv hur jag känner....
Och en annan sak, oxå det en hemsk sak, är om man ens KAN få barn? det är INGET jag tar för givet, som den pesimist jag är. plus att jag tycker det känns som om jättemånga människor får livmodercanser vilket också det sätter ett brutalt stopp för ens planer. En av mina kusiner fick (som tur var) barn tidigt, hon fick livmodercanser när hon var typ 25 år!! och kan nu inte få mer barn.
Vad väntar man på? vad väntar du på? vad väntar jag på? ........NÄR ska man ha barn?
Vaknar man en dag och känner "JA, NU!!" Tja jag vet inte.
Jag är inte superung längre (smärtar att erkänna) men Jag är heller inte lastgammal!!
......shit pomfritt, många funderingar idag.
Nej nu ska jag vila från funderingar ett tag å ladda inför alla päron som snart kommer!
